Dave Pelzer (1960) kommer från USA och skriver om sin uppväxt. Han har
skrivit tre böcker som alla handlar om hans tragiska uppväxt där han
systematiskt misshandlas av sin mamma. Dave har varit nominerad till
Pulitzerpriset två gånger. 1996 bar han facklan för de Olympiska sommarspelen. Första boken i triologin heter ”Pojken som kallades Det” och vi får i första kapitlet läsa om när Dave blir ”räddad”. Det är också en himla tur att boken börjar med just det för annars vet jag inte om jag klarat av att fullfölja läsningen. Det finns ingen lättnad någonstans i boken, det finns inget slut på eländet, det hela bara eskalerar i en orkad av olycka. Inte heller slutar boken lyckligt utan vi tvingas läsa vidare i nästa bok i jakten på det lyckliga slutet. Men frågan är bara; Kan det finnas ett lyckligt slut på en så eländig barndom??
Daves mamma är utstuderande och separerar Dave från sina syskon. Hon får dem också att ange när Dave gör något som Hon inte skulle tycka om. Även syskonen börjar att misshandla och mobba honom. För att helt beröva Dave från sitt människovärde berövar hans mor honom hans namn och han blir kallad för "Det". Boken är så psykologiskt jobbig att man gråter sig igenom, från pärm till pärm. Det är svårt att sätta ett betyg på boken, den är genomvidrig och hemsk. Men ändock är den viktig, vi får inte blunda för det som sker ute i samhället.
Boken får 4 stjärnor av 5 möjliga
/Bokslukerskan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar