Hur har jag kunnat missa detta? Jag har så klart hört talas om Kristian, men inte så mycket mer. Kanske beror det på att han dog i samma veva som jag födde mitt andra barn. Men ändå, hur har jag kunnat missa detta? Jag kommer ihåg att jag hade elever som lyssnade på "sugerplum feary" där runt 2007, men aldrig lyssnat själv. Varför?
Kristian kommer från min hembyggd, Dalarna. Dock inte från samma by men jag har tillbringat mycket tid i Borlänge. Haft vänner där när jag växte upp och senare i livet, då jag var 27-29 även bott där. När Kristian var 27 fick han cancerbeskedet, dog gjorde han vid 29. Min bror är tre år yngre än jag, född 83 som Kristian. Han, Kristian, älskade hästar och älskade att rida, precis som jag. Men där slutar likheterna. Den största och mest överhängande är att jag lever. Tack gud för det! Eller gud och gud, jag är inte troende men jag är tacksam över att ha livet i behåll.När man läser boken börjar man att reflektera över sitt eget liv, en tacksamhet sprider sig i kroppen. Tänk att just jag fått leva, att jag fått barn och är gift med en man jag älskar.
Kristian är full av insikter har ett fantastiskt språk och är brutalt ärlig. Språket är rakt, direkt och lämnar en bitter eftersmak. Kapitlet "Till mitt barn i drömmarna" är verkligen starkt. Mycket är sådant som vi andra tar förgivet, som för andra är en dröm. Att varje kväll få lägga sina barn och prata om det som hänt under dagen har de senaste dagarna varit ett mycket uppskattat inslag, som tidigare varit ett stressmoment och en kapplöpning för att få båda att sova sina glada 12 timmar. Kapitlet avslutas med raderna "Men vi kommer aldrig att ses, min bästa vän. Trots det vill jag att du ska veta att jag älskar dig. Det kommer jag alltid att göra. Frid, kram och all tänkbar styrka, Din pappa som aldrig fanns"
Kapitlet "En revolution i huvudet" avslutas med ett stycke om hans brors barn Mårten. "Och Mårten, där kommer du att kunna läsa om din bångstyriga farbror - han som sökte sig till situationer som krävde alla sinnens fulla närvaro. Han som hade ett sjömanshjärta i sitt bröst. Han som sökte äventyret. Han som dog, precis när livet hade börjat"
Kan bara säga att detta är nog den bok som lämnat mest spår i min själ och hjärta. Må ingen behöva uppleva och genomlida det Kristian och hans närmaste fått göra, och många andra med för den delen. Må vi alla få leva lyckliga och vara mer närvarande i våra liv. Inte stressa runt utan inse vad som är viktigt här och nu.
Kärlek till alla.
